sunniie

Titel: Pojken som kallades Det Originaltitel: A child called "It" Författare: Dave Pelzer

 Dave Pelzers bok är en berättelse om en barndom som var en enda lång kamp för att överleva. Det är sin egen barndom han berättar om, vilket är tur - för om han inte författat boken i vuxen ålder skulle jag aldrig trott att någon kunnat överleva allt det hemska som hans mamma utsätter honom för. Jag har läst många hemska barndomsskildringar, men få böcker har fått mig att må så illa som denna. Jag känner mig nästan sjuk när jag läst halva boken, som bara är 150 sidor men som innehåller så mycket otäckheter att det känns overkligt.

De första fem åren i Pelzers liv verkar ha varit normala och lyckliga. Hans föräldrar verkar älska varandra och sina tre söner, Dave och hans två äldre bröder. De åker på semester, firar jul och kramas. Men gradvis börjar föräldrarna dricka allt mer och Daves mamma blir lynnig och labil. Hon utser Dave till familjens syndabock och åren som följer blir en lång mardröm som tar slut först när Dave omhändertas i tolvårsåldern. Hans bröder behandlas som vanliga barn och utåt sett är familjen normal. Men alla får lära sig att hata Dave och han blir familjens slav och slagpåse.

Matad med ammoniak, sparkad, knivskuren och på gränsen till svält kämpar Dave i åratal för att överleva sin egen barndom. Han diskar, städar och utför sina sysslor under ständigt dödshot. Daves mamma behandlar honom sämre än en hund och ger honom ingen mat. När han stjäl mat i skolan blir han snart upptäckt och misshandeln hemma ökar. Hans inre beslut att överleva vacklar av och till, speciellt när till och med hans far, hjälten, blundar och sviker honom, men Dave överlever sin fasansfulla barndom på grund av sin inre styrka. Hans bok har blivit nominerad till Pulitzerpriset men är så hemsk att jag nästan ångrar att jag läst den, samtidigt som jag fascineras över människans överlevnadsförmåga och mod. Läs boken på egen risk!

Kopierade texten fran en sida pa google orkade inte skriva en egen den har gangen.
Jag tyckte boken var riktigt bra och verligen lasvard bara det att boken var sa kort den tog slut sa fort.
Men jag har tva delar kvar utav trilogin sa jag far fortsatta lasa ett tag till :).
Den ar bra skriven och man kanner verkligen for pojken. Hur kan en mor behandla sitt eget barn sa dar? Och hur kan en far bara blunda for det? Helt tragiskt att sant har kan handa och att ingen gor nagot at saken, fega manniskor!